Trånsjukt faller löven i parken.
På plats, utan urskillning:
röda bruna gula bruna bleka
Ingen skam. Fast de borde.
Jag ser dem dryfta det onämnbara.
Tillhörighetslösa får orden plats.
Fyller tomrummen och låter
- låter
vidgas växer våtnar
In i nästa lövvärld.
Fint- nytänkande om höstlöv.
SvaraRaderaHäftigt! Ja, eller kanske mera sensuellt...
SvaraRaderaHäftigt sensuellt. Och fint. Japp.
Intressant.
SvaraRaderaEn dikt som jag gillar väldigt mycket, tycker mycket om bildspråket och den symboliska betydelsen som jag läser in i dikten.
SvaraRadera